Igår var det dags igen att åka in till barnkliniken men rosselmannen. Det slutade med prov i näsan och ett prov för att kolla han immunförsvar. Så från 11-16 var vi där. Jag säger bara det kom inte säg, åh men de är ju så glada och kramgoa. För allt annat runt omkring är så jäkla krävande man måste  göra det och det. Läkarbesök hit och dit. Om ni undra vi har nu bara 6 onsdag eller torsdagar framför oss från nu och februari månad och då har inte alla besöken kommit hem än. Så att ha ett barn med funktionshinder är inte en dans på roser. Men han är värd varenda tid vi lägger ner på han. Men ibland blir man så deprimerad och tänker för mycket.